En skön stund innan jul, trodde jag! Att det har varit väldigt halt fick jag verkligen erfara i onsdags då jag skulle till favoritsalongen och få en skön stund så här innan jul, bland annat fixa brynen, färga och forma.
Otäckt halt. Min kära man skjutsade in mig till stan, släppte av mig och jag gick mot salongen. Han skulle uträtta lite ärenden under tiden. Det var så himla halt så jag gick försiktigt, försiktigt, valde verkligen att gå där det var grusat. När jag nästan var framme var det en återvändsplan som jag skulle gå över och där fanns inte mycket gruskorn, såg mig om och jag upptäckte att jag inte hade något val utan var tvungen att försöka gå över denna vändplats. De gruskorn som fanns skulle väl kanske räcka ändå. Tänkte att det är nog bara jag som är så fjantig och rädd att ramla.
Halkar! Jag gick försiktigt men så plötsligt small det till i mitt bakhuvud, jag flög raklång bakåt och slog i bakhuvudet, hann inte ta emot mig och lindra fallet, det gick så fort. Huvudet liksom studsade upp efter det att det slog i backen. Jag låg raklång på backen. Kunde först inte ta mig upp, fick hjälp av en snäll man som undrade hur det gått. Kände mig öm i huvudet, yr och illamående. Ringde till älsklingen som fick komma och hämta mig. Älsklingen undrade om vi skulle åka till sjukhuset men jag ville bara hem och lägga mig, ville inte prata, bara vara ifred. Stackars älsklingen som ville mig så väl och jag bara ville hem och vara ifred. Det konstiga var att jag inte hade ont någon stans i kroppen, var bara som totalbedövad, öm i huvudet, yr och illamående. När vi kom hem vilade jag hela kvällen men höll mig ändå vaken några timmar.
Dagen efter. När jag vaknade nästa dag så kände jag mig mörbultad, hade jätteont i nacken, huvudet och var jätteöm på ena skinkan. Tänk att jag inte kände detta direkt!? Det kändes som att ha fått värsta nackspärren på båda sidor av nacken och fram över halsen. Jag hade problem med att röra huvudet, vrida eller lyfta huvudet gjorde så ont och var jättespänt, ont även under struphuvudet och ner över ryggen, bakom skulderbladen.
Tur i oturen. Trots att det nu gått tre dagar så har jag fortfarande ont på båda sidor av nacken, fram över halsen, under struphuvudet (känns som en jätteöm klump, konstigt för jag slog ju inte i där men kanske nackmuskler som fäster där?), ner över ryggen och bakom skulderbladen. Trots allt så måste jag säga att jag hade tur, det gick ju bra, jag hade tur i oturen. Så himla otäckt det var, det var verkligen en hård smäll mot backen. Känner mig dock lite bättre och det kommer ju som alltid att bli bättre och bättre för var dag som går, så är det ju alltid, eller hur? Det får ta den tid det som behövs. Ta det nu försiktigt alla som skall ut i halkan, lita aldrig på liten mängd grus!
Kramizar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar