Vid vår stuga. När vi var till fjälls för cirka tre veckor sedan så var troligen en björn framme vid vår stuga under natten. Vi såg den inte men däremot spåren av den. Vi såg hur han/hon gått fram i den höga halvtorra Mjölkörten precis utanför vår stuga. Mjölkörten var minst 1½ m högt och lite högre på en del ställen. Djuret hade kommit upp från en slänt, nerifrån en å och gått upp till vår stuga fram till vår eldningstunna där vi eldar upp matrester. Gången där var så till plattad på backen och bred att jag gott och väl kunde gå i samma spår utan att mina armar nuddade vid Mjölkörten på vardera sidan om mig.
Skämt trodde vi... Min väninna och jag trodde att det med all säkert var våra älskade gubbar som gått där för att vi skulle få något att fundera på. Men de bara skakade på huvudet och sa att de inte hade gått i det höga gräset. Vi skrattade och trodde att de lurades. Kanske tur att vi trodde det inför vår långa promenad ner till bilen. Ja, tänk om vi gått bakom knuten för att kissa och brummelman stått där!
Stigen ner till bilen. Hur som helst så skulle vi in och packa då det var söndag och dags att vandra neråt. När vi så packat och gått den 1½-2 timmar långa vandringen ner till bilen så tog vi upp detta med vem som gått i den höga Mjölkörten. Men som sagt de hade absolut inte gått där.
Troligen en björn. Vad kan det ha varit? En älg blir det en så tillplattad och så bred gång i den höga Mjölkörten? Varför skulle en älg bana sig väg fram till vår eldningstunna där vi eldar upp matrester? Fy, känns lite otäckt. Med all sannolikhet var det en björn. Med tanke på alla skriverier med hungriga björnar som kommit nu den senaste veckan så känns det lite kusligt. Kanske inte lämpligt att elda upp maten där ute??
Dags att brummelman går och lägger sig. Hur som helst så går de snart och lägger sig. Men jag skulle inte vilja gå upp nu innan de lagt sig. Som tur är så har vi vinterfixat och nästa gång tar vi skotern.
